Holding you, I hold everything.
Nu sitter jag på tåget mot jobbet, bara det svåra momentet kvar sen; att pressa sig fram mellan alla människor som ska till tunnelbanan.
Det är något jag tycker är jobbigt, folk som går sakta. Så sakta att en snigel skulle hinna ifatt dom. Det borde göras filer på centralen, två filer för snabba människor och två filer för långsamma, sega människor. Jag blir så himla stressad när folk segar så otroligt. Jag vet, det är onödigt av mig att bli stressad över det, men det känns som jag missar så himla mycket om jag inte skyndar till allt jag ska göra. Som på jobbet, jag försöker skynda mig så mycket som möjligt med allt jag gör. Att torka borden tar inte längre 20 minuter, det tar 10 minuter. Att plocka in salladsbuffén tar runt 20 minuter istället för 30-40 minuter.
Det känns skönt för kroppen när jag får stressa lite, jag klarar inte av människor som inte snabbar sig lite. Uschiamej.
Men ja, idag ska vi prata angående en eventuell förflyttning. Känns helt okej. Lite tråkigt dock eftersom jag då inte kommer få träffa alla underbara gäster något mer. Buhu, trist.
Jaja.. Svammel, svammel.
Ttyl.
