Tragik utan en jävla massa dravel.
Jag är så less nu. Less på all skit jag får gå igenom jämt och ständigt. Är det inte det ena så är det både det andra och det tredje. Och ja, det är väl klart att allting ska hända samtidigt? Jag hatar det här, jag är så trött.. Trött på att inte få ens en liten glimt av ljuset. Hur mycket kan en människa klara av? Hur mycket skit ska en människa behöva hå igenom innan någonting blir bra? Fy faan, säger jag bara. Jag säger upp mig från min kropp snart. Jag orkar inte mer.
Kommentarer
Trackback
