Och dagen började bra, slutade i katastrof.
Det var en bra dag när jag vaknade. Dagen var jävligt bra. När jag knallade in på jobbet kände jag i hela kroppen att den här dagen var toppen! Och så dog den känslan, lika snabbt som den kom typ. Vid lunch blev det värre. Och nu har det eskalerat.
Det känns som att någon bara vill jävlas med mig. Jag vill, verkligen VILL, men.. Det blir liksom aldrig någonting. Jag tror att jag är jävligt besviken. Mest ledsen och arg. Jävla kropphelvete!
Skratta eller gråta? Skrika eller viska? Det finns för mycket känslor som vill ut på en gång.. Och jag orkar inte. Inte en gång till nu, jag orkar inte.
Hör du det, jävla kropp?! Jag O R K A R inte. Jag ger upp nu, för det är inte värt mödan till slut iallafall. Det går ju inte..
Men vad är det nu? :O Är det "det" eller är det ryggen? Du kankse skulle prova gå på en avslappningskurs/meditationskurs för att vandra med tankarna i kroppen. Fan, där lät jag som en riktig skummis, men tro mig, det gör inte skada -tvärtom :P
