Trying to figure out where the hell I went wrong.
När jag var på väg hem till mamma och min bror idag efter jobbet så slog det mig, som en blixt från klar himmel. Jag är ju inte alls glad. Jag är inte lycklig. Och när jag hade klivit av den där jävla bussen, då började tårarna rinna. Så jag gick där i min ensamhet och grät. Helt ensam längs med bilvägen. Det kändes så skönt och befriande. Och helt sjukt skrämmande. Jag gråter inte. Jag är inte den som gråter. Men någon gång ska väl vara den sista? Haha..
Mållinjen närmar sig för var dag som går, men jag vill inte komma i mål. Jag vill gå under jord, vara osynlig och otillgänglig ett tag. Jag vill gömma mig. För dig. För du är för mycket för mig, hela jävla du. Tack. <3
Kommentarer
Trackback
