Den där känslan.
På väg till Kungsholmen nu för att jobba. Imorgon ska jag jobba i Norsborg, trots "varningar" från några kvinnliga kollegor. Jag tror inte direkt att det kommer hända något där, det är bara dumt att oroa sig i onödan. Man kommer liksom ingenstans med att ständigt gå omkring med en oro i kroppen. Det enda som händer är väl att man blir mer orolig att det ska hända något om det inte händer något nu. Eller har jag fel?
Jag är i vanliga fall expert på att oroa mig i onödan, men jag tror att det har blivit bättre. I vilket fall som helst så känns det så. Eller så är det bara så att jag har blivit van vid den här oroskänslan? Hm, kanske.
Kommentarer
Trackback
