Ett inlärt beteende.
Inlärda mönster är svåra att bli av med. Man tänker att man ska göra allt för att ilskan inte ska blossa upp, för att tystnaden inte ska inta vardagen. Och man gör allt. Fast på fel sätt. Helt fel, så det drabbar en själv i slutändan iallafall. När man har levt kontrollerat i flera år, och sen helt plötsligt har friheten att göra vad man vill - när man vill.. Det är otroligt svårt att tro att det är sant. Och som om det inte var svårt redan där, vad blir det då när man inte vågar göra något? Eller när man inte vågar säga någonting?
Det borde finnas hjälpprogram för "såna som mig" (ja, jag skrev nyss det jag skrev). Märkligt att jag själv har upptäckt att jag faktiskt har blivit skadad psykiskt av beteendet som var. Och alla som såg, alla som ville hjälpa och försökte prata mig ur allt det där. Och så lilla jag då, som viftade bort hjälpen, jag såg den mer som något som försökte stjälpa omkull mig. Mönstret sitter kvar i mig, och nu vill jag bara bli av med det.
Kommentarer
Trackback
