I en gråzon någonstans.
Tänk vad snabbt tiden går.. För sju år sen trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle befinna på det stadie jag är på idag. Jag har gått igenom så otroligt mycket genom alla år, både bra och mindre bra saker. Jag har varit i djupa svackor, så djupt ner att jag tänkt att jag aldrig ska ta mig upp igen, och jag har varit så lycklig - så lycklig att allt som tidigare varit dåligt känts som bortblåst.
Och nu då? Nu befinner jag mig i någon form av gråzon. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Ibland känns livet helt meningslöst, det finns ingen färg i vardagen, och dom man trodde att man kunde prata om allt med - dom pratar man bara med om vädret.
Jag har klarat mig länge nu utan att be om hjälp med någonting, men nu är det nog. Även det största berget kan falla ner till småsten till slut.
Kommentarer
Trackback
