Den där ilskan
I fredags var jag så jävla arg. Jag var fly förbannad och hoppades att allting skulle gå åt helvete för en. Det hoppas jag visserligen fortfarande. Jag hoppas att den där personen ska få kämpa resten av livet för varenda liten grej hen vill göra. Jag hoppas att hen aldrig får någon riktig familj. Att hen aldrig får något hen verkligen vill ha.
Jag hoppas att hen blir blåst på pengar och allt annat. Att folk stjäl saker från hen.
Men mest av allt önskar jag just nu att det kommer fram att hen bara har ljugit ihop en historia om det som "hände". Ja, "hände". För alla vet att ingenting har hänt. Alla vet att hen ljuger. Frågan är bara HUR man kan ljuga ihop en sån här historia? Och sen gå och prata om den till ALLA, både kända och okända. Träffa ett gäng av motsatt kön i en rökruta på krogen, jamenförihelvete, BERÄTTA FÖR DOM! Och sen tror att jag inte ska få veta något?
Alla fnyser bakom ryggen på hen, för alla vet att det är lögn. Hen ljuger så hen tror sig själv, tragiska lilla patetiska människa.
Ett tag önskade jag livet ut den här personen, det gör jag fortfarande ibland. Men så tänker jag på dom hen lurar. Dom hen ljuger för. Jag vill bara att alla ska få se vad hen är för person.
Kommentarer
Trackback
