History over mystery
Idag har det varit en sån där dag när bröstkorgen gör ont av all ångest. Det har varit en sån där dag då jag helst av allt skulle vilja lägga mig under täcket och gråta. En sån där jävlig dag, då dagen börjar med att man mår toppenbra och sen raseras det sakta, sakta. Tårarna bränner bakom ögonlocken, men det är nog bara tröttheten som talar.
Jag känner mig tom. Jag vill inte tänka och känna, jag vill bara vara. Jag vill slippa känna, slippa tänka.
Tänk att så lite kan göra så mycket.
Och jag fortsätter tänka, i samma spår, hela tiden. Det är som att det redan står skrivet i stjärnorna, men det är bara jag som ser det.
Kommentarer
Trackback
