Jag går sönder
Jag känner typ att jag behöver få gråta. Gråta och skrika och vara arg och ledsen och allt vad det innebär. Ibland känns det som att livet bara jävlas, som att människor man tycker om så jävla mycket bara gör allt för att allt ska gå åt helvete. Ni vet den där känslan när det känns som att någonting inuti en brister? Att något har gått sönder... Och så har man det där jävla trycket över bröstkorgen, klumpen i halsen och tårarna som vill komma fram. Låt mig åtminstone gå sönder helt så jag kan få läka ihop ordentligt igen.
Jag har ont i magen. Ont i själen också, tror jag. Men det är väl så livet är?
Det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag kan inte. Jag kan inte säga någonting, och jag kan absolut inte göra någonting. Jag kan bara sitta här och vänta. Jag ska vänta ut tiden och hoppas och önska och gå sönder mer.
Sen kanske jag äntligen kan läka.
Kommentarer
Trackback
