Torsdagsfunderingar.
Det finns en grej jag funderar mycket på. Jag känner en del personer, både tjejer och killar, som har varit otrogna och som blivit utsatta för det. Killarna som har varit otrogna säger ofta att det bara var en rolig grej. Tjejerna som varit otrogna har ofta fått känslor för någon annan och inlett ett "vid-sidan-av"-förhållande utan någon egentlig tanke på att det faktiskt kan komma fram i slutändan, på ett eller annat sätt.
Ponera nu att din partner kommer hem och berättar att hen har varit med någon annan tjej, eller kille för den delen. Hur reagerar du? Antagligen blir du arg. Du kanske känner dig kränkt, nedvärderad, besviken. Du blir nog ledsen. Men så säger hen: "Det betydde ingenting. Det var bara en gång, jag skulle aldrig göra om det" blablabla. Den där historien har väl alla hört? Kanske inte i verkligheten, men i någon film, eller rentav läst i en bok. Vad säger man då? Vad gör man?
Jag tänker, rent spontant, att man kastar ut skiten. Man kastar ut människan och låter den aldrig komma tillbaka.
Eller tänk dig att din partner sitter hemma i soffan. Du kommer hem efter en skitdag på jobbet och har längtat efter att få träffa hen. För ni har det ju rätt bra nu ändå, eller hur? Och så sitter hen där i soffan. Händerna skakar när hen ber dig sätta dig ner. "Jag har träffat en annan". Hen säger det rakt upp och ner. Inga krusiduller.
Hur känns det? Som en riktig jävla käftsmäll, skulle jag tro. Världen skakas om. Marken gungar. Varför i helvete då? Varför, i hela världen, säger hen så? Du måste ju ha hört fel. Så hen säger det igen. Och igen och igen och igen.
Det är ungefär nu det går in. Det är nu du förstår vad som sägs. Alla reagerar olika. Jag reagerar med ilska. Jag blir fly förbannad. Jag skriker och kastar saker och smäller i dörrar och slår i väggen. Jag sparkar undan det som ligger i vägen. Jag går ut, springer, gråter. Sen kommer jag hem igen.
För nu är väl allting lugnt? Det var ju bara en gång. Även om det var med flera olika personer, så var det ju bara en gång.
Och partnern, hen vet ingenting. Vet varken ut eller in. Vet inte om hen ska stanna eller gå. Hen vet knappt själv vad hen känner. För det känns ingenting. Eller?
Vad är värst? Att vara otrogen en gång med någon eller att vara med någon som man faktiskt träffar ibland?
Det värsta av allt är nog om din partner går till den andra. Och så tänker du "hur ska du någonsin kunna lita på den person som lämnade sin partner för dig?".
Kommentarer
Trackback
