Jag och Ticke har sagt hejdå nu och jag sitter här på Göteborgs centralstation och väntar på att tiden ska gå lite fortare. Mitt tåg går om två timmar och tjugo minuter. Det är absolut ingen lätt match för mig att hitta på någonting, för jag känner inte till staden överhuvudtaget. Jag är inte "klädd" för att gå på stan, dessutom orkar jag inte släpa runt på datorväskan heller, så jag har slagit mig ner på en bänk här. Runt omkring mig småspringer människor för att hinna med tåg, bussar och spårvagnar, det luktar svett och avlopp när folk rusar förbi.
Jag tror att jag ska leta reda på ett café där jag kan sätta mig med en kaffe och en korsordstidning, så kanske jag lyckas skingra tankarna lite. Det vore kanske en bra idé..

Han blev så glad när han såg sin pappa, N och hennes son M. M & Ticke sprang i full fart mot varandra och gav varandra en jättekram. Han har fått en storebror helt enkelt, och Ticke avgudar honom.

Jag kommer sakna Christopher så satans jävla mycket. Jag kommer gråta sönder mig själv på kvällarna, det kommer vara tomt och inte vara minsta liv och rörelse hemma..

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden..