Jag är så fruktansvärt trött! Ticke väckte mig halv åtta imorse och ville ha frukost.. Say whaaaat?! Vid nio brukar han vilja äta.. Men äh. Jag gick upp, bet i det sura äpplet och fixade frukost åt honom. Innan jag gick ut från sovrummet hörde jag en svag viskning från sängen: "Älskling.. Kan du göra kaffe?". Öhm, nej? "Du ska fortsätta sova en stund till hade jag tänkt, det finns ingen anledning för dig att kliva upp.." tyckte jag. "Men du har klivit upp, då måste jag också göra det." Som om jag inte klarar mig själv en liiiiten stund?

Igår var jag och Fisen på PG en sväng, alltid lika trevligt! Jag känner mig dock lite knasig och tokig, eller knäpp rent av. Förra gången jag var på PG träffade jag en av Dennis kompisar. Han kom fram till mig och stod framför mig och stirrade ut mig. Det tog kanske 35 sekunder innan jag fattade vem det var, pinsamt.. Och så igår, en av Dennis tjejkompisar kom in på PG och satte sig vid ett bord. Hon vänder sig om och får syn på mig och ler igenkännande och nickar en hälsning till mig. Jag stirrar på henne i kanske 30 sekunder, hon vänder bort huvudet och DÅ kopplar jag att det är hon. Pinsamt.

Jag ska kolla om det finns en kurs i igenkänninghet eller vad det heter..