Nu har jag och Ticke suttit på tåget i snart två timmar. Det är SKITJOBBIGT. Han gnäller, "tappar" leksaker på golvet, pratar väldigt högt och så lyssnar han inte ett dugg på mig.
Men jag älskar att åka tåg med honom. Idag iallafall. Bara för att det är sista dagen på nästan en månad. Bara för att han faktiskt flyttar nu, hem till sin pappa. Reaktionerna från folk runtomkring har varit väldigt olika, mest negativa. Tråkigt, men sant. Hade det varit tvärtom, att han skulle flytta från sin pappa hem till mig så hade ingen lyft på ögonbrynen alls. Nu är det mest kommentarer som "Stackars barn, det är synd om honom!" och "Du vill alltså inte ha honom längre?!" som hörs. Det gör mig ledsen, på riktigt.


På tåget, på väg mot Göteborg 25/7-2011