Jag loggar in på Facebook ungefär en miljard gånger om dagen. Ungefär, alltså. Jag läser i princip varje statusuppdatering som görs där. I princip, alltså. Vet ni vad det brukar stå?

"Jag är så trött på andra mammor, fattar dom inte att deras barn också gör fel ibland?!"
"JÄVLA SKIT-SL!!"
"Grattis, SL. Det blir vinter i år igen."
"Jag är så tröööött på folk, det är jättejobbigt att vara jaaaaag!"
"Jävla snorunge, håll käften!! Det är tidigt på morgonen, min hjärna har inte vaknat!" (Som om den någonsin har varit vaken, liksom..)
Och sen är det massa random-inlägg från någon/några brudar i min ålder som (i princip) skriver att dom vill ta livet av sig, eller att dom hatar sig själva, dom vill skära sönder armarna osv. Såna fasoner la man väl av med i typ tvåan om jag inte missminner mig? Skärpning, alltså. Ni tjejer som håller på så, ni har kommit FÖRBI den åldern för LÄÄÄÄÄNGE SEN.
Sen står det massa strunt. Någon älskar sin pojkvän så mycket att hon aldrig någonsin skulle lämna honom - dagen efter är det slut. Dagen efter är dom tillsammans. En vecka senare är dom förlovade. Sen är det slut efter tre dagar.
Någon blir gravid. Någon ska göra abort, för att sedan behålla barnet och så får hon missfall. En vecka senare är hon gravid igen(!!!!!). Typ.

Jag är trött på skitsnacket från folk. Ni vet var jag finns om ni vill något. Något VIKTIGT alltså, för jag orkar inte med patetiska småsaker längre.

Och på riktigt. Jag funderar nästan på att avaktivera min Facebook på grund av alla dessa ljushuvuden som sitter och sprider sån onödigt dålig energi. För den är inte bra, inte någonstans. Eller vad tänkte DU? Att andra i din närhet blir glada av att läsa att människor är så jävla trångsynta eller att alla människor är totalt dumma i huvudett!
Jag orkar Facebook, men jag orkar inte med alla dessa klagomål som syns överallt hela tiden. Kanske ska jag bara blunda för allt det? Egentligen vore det det bästa, men då kanske jag missar någonting fint som nåon har skrivit?

Idag lever vi i ett samhälle där man inte vågar säga ifrån till folk själva, allting skrivs istället på internet. Och allra helst så att personen/personerna ifråga det handlar om aldrig kan läsa det själva.

Men ja. Jag har gnällt klart nu. Någon som har något roligt att berätta?

I'm an AAAAALIEN!

Tack för mig.