.. en snabbis innan det är dags att dra ner till Vårdcentralen. Väntar just nu på att VC ska ringa mig så jag kan rådgöra med dom hur jag ska göra, om jag ska dit eller om jag ska åka in till jävla Danderyd direkt istället.

 

Den där smärtan jag har pratat om i flera dagar nu, den har valt att inte stanna på en punkt. Den tyckte tydligen att det var säkrast att invadera hela bröstkorgen istället, så nu har jag en inneboende smärta på obestämd tid. Vid varje andetag känns det som att bröstkorgen brinner, riktigt mycket dessutom! Det gör så ont. Och så trodde jag faktiskt att min kondition hade blivit lite bättre, men NEJ, för då ska vi ju jävlas ännu mer istället och se till att jag blir andfådd som en annan OS-sprintare blir efter flera tusen meter. Fast i mitt fall blir jag det så fort jag rör mig typ. Ish... Jag rekommenderar inte att man blir sjuk när man inte har varken tid, ork eller lust att vara det. Det gäller att vara snabb och lyssna noga på kroppens signaler, för när kroppen väl säger ifrån så kan den göra det riktigt ordentligt. Usch.

 

Lägger in en sötnosbild på världens mest älskade barn (från min sida då).