Christopher har aldrig varit mycket för att rita, inte för att använda pennan överhuvudtaget alltså. Jag tror att han har ritat en "huvudfoting", kanske två. En dag satt han vid bordet och så hände "HEJKOLLASTRECKGUBBEN!" plötsligt. Han har alltid varit så, lite berg- och dalbaneutveckling. Eller mycket. Han iakttar noga innan han själv ger sig på utmaningen, och han lägger inte ner förrän han kan. Han är envis och noggrann, min son.