Vet ni hur mycket jag älskar den här grabben? Hur stolt jag är över att vara hans mamma?

Varje dag, verkligen varje dag, gör han någonting som får mitt hjärta att slå några extra starka slag. Han gör någonting varje dag som är så moget av en 5½-åring. Han är så himla förståndig, min underbaring till son! Han är modig, tuff, ödmjuk, omtänksam. Han tror på sig själv och sin egna förmåga att göra saker som en annan skulle känna var en omöjlighet att genomföra. Jag har, ända sen Ticke började förstå vad man sa, hållit stenhårt på att "om man inte kan så är det inte meningen". Jag är så tacksam för det idag, för han överskattar inte sin förmåga att göra saker. Han provar sig fram såklart, men är det någonting han verkligen inte kan göra, då gör han det inte. Kan han inte klättra upp på taket till ett tåg i lekparken, då kan han inte. Han försöker några gånger, på olika sätt, men till sist sätter han sig och iakttar andra barn - hur gör dom? Jag är verkligen fruktansvärt stolt över Christopher.

 

Jag älskar att vara hans mamma.