.. i det tidigare inlägget jag skrev. Men ja, det är så det är. För typ sjuttioelfte gången i år har jag blivit orättvist anklagad för en specifik sak, något som jag vet med mig att jag absolut inte har gjort. Och ja, det är fruktansvärt frustrerande att jag inte kan (framförallt inte får) säga något till mitt försvar. Otroligt påfrestande! Det spelar uppenbarligen ingen som helst jävla roll vad jag säger, för "det stämmer faktiskt ändå inte, ska du veta!". Även om jag är 100% säker på att det "inträffade" inte har hänt, så är den andre personen 210% säker på att det HAR hänt. Det är synd att jag inte har ett riktigt bevis, det hade nog kunnat hjälpa mig ur den här situationen illa kvickt.

Jag ska fixa mig i ordning för sängen nu, för det börjar bli dags för mig att krypa ner under det kalla täcket. Uppdaterar imorgon igen så får vi se om jag kanske råkar vara på bättre humör då. Godnatt.