Jag känner mig löjlig. L Ö J L I G . Ja, jag skrev det med stora bokstäver medvetet. Jag trivs inte med det här längre, jag vill bara ge upp allting och bli ett barn igen så att jag kan strunta i alla viktiga, tråkiga saker.

 

Jag har varit hos min kära vän Nathalie idag och träffat henne och hennes tre underbara barn. Jag älskar verkligen dom barnen, dom kan få en att le bara genom att titta på en. Jag blir glad av barn, jag blir det. Dock måste jag försöka ta mig till dom lite oftare i framtiden, jag vill absolut inte att någon av grabbarna eller lilltjejen ska glömma bort mig, inte för en friiiiikin' sekund. Basånivet.

 

Nu ska jag glo. Kanske promenera? Kanske städa... Bajs.