God morgon.

Hittills har dagen varit helt okej. GlasLarsson kom hit och bytte ruta i Tickes rum eftersom den var trasig, Ti ke vaknade för typ en kvart sen och ligger nu i soffan med Escobar och myser. Jag dricker kaffe och försöker få kroppen att vakna upp ur dvalan som den befinner sig i.

 

I några månader har Christopher sagt att han vill gå i skolan här i Stockholm när han är 7 år. Jag ser det bara som positivt att han vill det, det är väl klart att jag vill att han ska bo här? Igår berättade han det för någon annan och någon annan sa då "det får du bestämma när du är 12 år.". Som om denne någon annan ska kunna bestämma helt själv var Christopher ska bo? Man måste kunna lyssna på vad barnet vill också, inte bara vad man själv vill.

Jag har blivit så lurad, så grundlurad och blåst. "Vi provar ett halvår ungefär, sen diskuterar vi saken." BULLSHIT: Vissa människor är så fulla i skit, från tårna till öronen.

Christopher går i en kristen förskola där dom inte gör något religiöst enlig vissa andra. Men i vilken vanlig förskola läser man ur bibeln för barnen? Ticke kan repetera väldigt mycket ur bibeln, vilket jag inte tycker är så okej egentligen.. Jag vill inte att han ska bli "lurad" att tro på någonting som inte någon av hans föräldrar gör.

Jag vill att Christopher ska få välja själv när han blir tillräckligt stor. Vill han bli muslim och läsa Koranen dagarna i ända, så fine. Men han är snart sex år bara och är inte mogen att bestämma religion för sig själv ännu.

 

Om jag tror på Satan, ska jag då försöka så Christopher att tro på Satan? Samma skit, liksom.