Den där känslan.

På väg till Kungsholmen nu för att jobba. Imorgon ska jag jobba i Norsborg, trots "varningar" från några kvinnliga kollegor. Jag tror inte direkt att det kommer hända något där, det är bara dumt att oroa sig i onödan. Man kommer liksom ingenstans med att ständigt gå omkring med en oro i kroppen. Det enda som händer är väl att man blir mer orolig att det ska hända något om det inte händer något nu. Eller har jag fel?

Jag är i vanliga fall expert på att oroa mig i onödan, men jag tror att det har blivit bättre. I vilket fall som helst så känns det så. Eller så är det bara så att jag har blivit van vid den här oroskänslan? Hm, kanske.



Kommentarer


Vad har du att säga?


Namn:
Ska jag komma ihåg dig?
Mejladress (bara jag kan se den):

Din hemsida eller blogg:

Här skriver du kommentaren:

Trackback
RSS 2.0