Jag var med några andra personer i ett stoooooort hus. Jättefint! Vi var kanske tre eller fyra vuxna och åtminstone två barn. Ticke var inte med, tror jag iallafall.. Vi pratade om rättegångar (jag har grävt ner mig i Drop Dead Diva dom senaste dagarna) och ännu mer rättegångar. Vi hade tre hundar med oss också, Escobar var en av dom och jag tror att min systers två hundar var med också.

Iallafall, det ena barnet var runt året, ni vet när dom fortfarande stapplar omkring och ska lära sig gå. Så underbart söt! Det andra barnet måste ha sovit, för jag såg honom inte.

Tjejen som hade hand om barnen var en mörkhårig, lång latinamerikan (tror jag, det var en dröm). Hon var 20-ish. Ett familjehem skulle komma och hämta barnen, mitt i natten av någon anledning, men dom blev försenade hela tiden. I slutet av drömmen när vi sitter ute och röker, så säger jag till tjejen att hon kanske ändå ska lägga minstingen nu, för det verkar inte som att dom kommer. Så hon reser sig upp, går till dörren och öppnar den och ut flyger den här lille pojken. Han trillar över tröskeln och ramlar raklång på golvet. Hon lyfter upp honom och går till rummet som ligger någon meter bort (lustigt att tala om meter nu, jag bor ju så jävla litet!) och lägger honom i sängen. Samtidigt stänger jag dörren, och känner direkt att någon av hundarna hoppar upp mot mig, som för att hälsa. Det är Escobar. Jag blir irriterad och knuffar bort honom, varpå han gnäller. Jag öppnar dörren och säger samtidigt "ja, men gör det du ska göra då!" och han rusar ut och börjar då skälla mot en jävla ampel som hänger från taket. I drömmen ser jag att det är en människa först. Allting går så fort, människan försvinner bland skuggorna och kvar är den där ampeln som Escobar skäller mot. Dovt, som en rottweiler. Och jag ser något i ögonvrån, kanske människan? som kommer mot mig. Och jag skriker nej, nej! Och där vaknar jag. Jag vaknar av mina rop, som mer låter "ööööö, ööööö!" i verkligheten.