Jag har faktiskt ett minne som vi pratar om än idag. Det var en traumatisk upplevelse för lilla mig, blott 4-5 år gammal (tror jag). Jag, paps och min storebror var ute och gick i skogen vid Kallhällsbadet. Efter en stund blev jag kissnödig, och satte mig ner på huk på stigen för att kissa. Efter en stund ser jag hur det kryllar av såna där pissmyror på mig. Dom kryper på benen, uppåt uppåt och deras mål är att förinta mig. Typ. I panik rusar jag skrikandes ner till sjön och rusar i. Sen dess är jag rädd för myror. Nu på senare år har den fobin faktiskt blivit bättre. För några år sen kunde jag börja gråta för att jag såg en myra, men det var mest för att jag visste att om det finns en myra finns det flera runtomkring.