Jag är feg. Inte sådär feg att jag inte vågar sätta mig i en åkattraktion på Gröna Lund, utan sådär feg att jag inte vågar prata. Jag vågar inte berätta för personer jag tycker om och bryr mig om att jag faktiskt gör det. Jag vågar inte ställa raka frågor, för jag är rädd för svaret jag ska få. Jag vågar inte ställa ultimatum. Jag tänker för mycket på vad andra tycker och tänker om mig och mina åsikter. Jag skriver hellre än pratar.

Och så har jag den där dåliga sidan som inte tycker om människor. Min kusin brukar ibland få tala om för mig att jag måste vara snäll och trevlig och inte kolla snett på hennes kompisar om vi ska träffa dom (om jag inte redan känner dom). Jag gör det inte medvetet, det bara blir så.

Och så är jag lite rädd för naturligt rödhåriga människor. Inget illa menat, men jag får typ panik. Idag höll jag pågått börja gråta när jag såg en unge på runt 5 år. Hon var kritvit i ansiktet och håret lyste alldeles rött. Det går kalla kårar längs ryggraden på mig bara jag tänker på det.

Och så är jag en sån där som älskar att ta selfies. Jag älskar även att sitta och titta på mig själv i spegeln för ibland kan jag helt enkelt tycka att jag är så jävla snygg! Hm, det kanske inte är en dålig sida iofs?